Reparation av Yamaha-elcykelmotor

Cykeln analyserades framgångsrikt genom att ansluta elcykelns styrenhet till en dator via en USB-kabel. Porten på cykeln sitter dold under ett litet gummilock och använder den äldre micro-USB-standarden.

Du behöver installera programvaran 'Yamaha E-Bike Diagnostic Tool' samt en drivrutin för virtuell COM-port på datorn. Jag använder en gammal dator som fortfarande kör Windows 98, eftersom jag inte hade någon Yamaha-diagnostikmjukvara för ett modernt operativsystem. När USB-kabeln är ansluten och programmet körs, identifierar mjukvaran styrenheten och hämtar data från den – specifikt felkoder. Programmet visar felkoderna tillsammans med förklaringar och låter dig radera gamla koder. Det visar även status för motor och batteri, bland annan information.

Programmet visar också batterispänning, totalt antal laddningscykler, temperatur, återstående batterikapacitet, total tid sedan första laddningen samt batteriets laddningsnivå vid tidpunkten då laddkabeln anslöts.

Detta foto visar framsidan av den interna kabelkontakten. Kontakten ansluts till motorn och kopplar samman motorns styrenhet med batteriets styrenhet. Det finns fem stift inuti kontakten. Data överförs mellan motorstyrenheten och styrenheten på styret via denna kontakt.

Detta foto visar framsidan av kontakten för kabeln som går mellan motorn och batteriet. Kontakten sitter på motorn och kopplar samman motorn med batteriet. Den har tre stift.

Detta foto visar kontakterna för de blå, vita och gula strömkablarna inuti motorn.

Detta foto visar en kontakt inuti motorn. Ledarnas färger är svart, gul, mörkblå, vit och röd. Denna kontakt kopplar samman motorstyrenheten med styrenheten på styret.

Till vänster syns det gamla, slitna mellandrevet, och till höger det nya. Det finns en frihjulsmekanism inuti växeln. Jag antar att dess syfte är att göra det möjligt att trampa även när elmotorn är avstängd.

Elmotorns båda sidor har öppnats. Motorstyrenheten syns till vänster, medan kåpan som innehåller den inre delen av spärrkopplingen syns till höger. Den yttre delen av spärrkopplingen syns på vänster sida. Efter att ha tagit bort alla skruvar från kåpan öppnade jag motorn vid anliggningsytan med hjälp av en kniv och genom att försiktigt knacka med en hammare från alla håll. Till en början känns det som om ingenting händer, men så snart en liten glipa på en millimeter uppstod och tätningsmedlet släppte, gick den isär väldigt lätt. Direkt efter öppnandet rensade jag bort alla plastflisor från insidan som hade lossnat från mellanväxeln.

Sidan med motorstyrenheten, sedd ur en något annorlunda vinkel

Sidan med motorstyrenheten, sedd uppifrån. Högst upp, bakom kretskortet, syns vridmomentsensorn – den runda metalldelen med siffran 3 instämplad. Det gröna kretskortet har en beläggning av klarlack.

Närbild av elmotorns kåpa med den nya mellanväxelenheten

Sidan med motorstyrenheten, där mellanväxelenheten hålls på plats för hand i det läge den har inuti motorn.

Jag monterade elmotorns kåpa efter att först ha applicerat silikontätningsmedel på anliggningsytan. Anliggningsytan är plan och har sex skruvar som måste dras åt jämnt. Skruvarna kräver ett vridmoment på 5 Nm. Därefter monterade jag motorstyrenheten och drog även dess skruvar till 5 Nm. Sedan satte jag tillbaka motorn på cykeln – och fäste den med bara en skruv tills vidare – så att jag kunde ansluta kontakterna. Innan demonteringen hade jag markerat båda ändarna av kontakterna med tejp för att undvika att blanda ihop dem, även om det förmodligen är omöjligt att sätta dem felvänt ändå. Vid I det här skedet var det svåraste att trycka in alla kablar och kontakten under kåpan.